lisa.lan

I eftermiddag åker vi hem till Uppsala och lämnar Västgötaland för den här gången. Peter och jag var uppe en sväng i måndags, för att försöka få bukt med trädgården. Vi lyckades någorlunda, och ska väl ägna oss åt lite finputsning om vädret tillåter nu i helgen. Jag har tenta på måndag, och Peter ska anmäla sig till arbetsförmedlingen. Vardagen kommer med andra ord börja på en gång! 

För min del har den senaste dryga veckan varit full av pluggande, med uppsatsinlämning, tentor och diverse annat. Inte mycket kvar nu innan alla sommarkurser är färdiuga, vilket känns väldigt skönt! Håller i denna stund på med svåraste uppgiften hittills, att diagnostiskt klassificera dinosaurier utifrån deras släktskap till moderna fåglar i ett kladogram. Klurigt värre! Och jag måste ha minst fem rätt för att bli godkänd och slippa extrauppgift... 

 

 

 

 

Det närmar sig augusti månad, och Peter har bara fem arbetsdagar kvar. Det har varit en mestadels bra sommar, med några riktigt härliga soldagar. För min del har det varit både bra och dåliga dagar ur smärtsynpunkt. Jag har fortfarande inte hört något om när operationen blir av, och hoppas få besked nu i augusti. Dubbel dos hormoner har tyvärr känts av en hel del, och har nu tyvärr börjar visa sig även på vågen. Jag har försökt promenera så mycket jag kunnat, men det har inte lyckats jämna ut. Det är inte många kilo uppåt, men för min del räcker det med ett par för att det ska märkas på lederna. Så nu funderar jag på hur jag ska kunna stå emot hormonrubbningar och lyckas hålla en lågkolhydratkost igen. Mår ju så mycket bättre på det, men har svårt att stå emot matsuget som följer med medicinerna. Peter och jag har iaf bestämt att när vi är tillbaka i Uppsala igen, blir det ett "nyttighetskontrakt" i år igen, så det bprde underlätt om han också avstår socker och snacks. Hoppas jag!


Bröderna Bus härom kvällen vid vårt smultronställe. Dante växer så det knakar!

Igår kväll upplevde vi en ljuvligt vacker kväll ute vid Läckö slott, och lyssnade på grymma Lars Winnerbäck. Lasse var i högform och riktigt, riktigt bra. Tyvärr var publiken urtråkig, sjöng inte med, klappade knappt ens händerna utan stod stilla med armarna i kors. Vissa hade till och med somnat på sina picknickfiltar, och riktigt små barn sprang omkring och hade tråkigt, vissa utan något som helst hörselskydd. Nej, åldersgräns på 13 år hade inte varit fel. Men bortsett från tråk-publik, var det en kanonkonsert. Bilder finns på min Instagram, Trasseltass.

För tillfället är jag upptagen med en makeover av föräldrarnas hall, därav frånvaron på bloggen. De senaste dagarna har jag rivit tapeter, golv, målat, spacklat, rivit lite till, sågat målat lite till... Just nu håller pappa på att tapetsera, och förhoppningsvis kan vi börja lägga golv framåt eftermiddag/kväll. Dessutom har jag två projekt jag fixar med, en gammal kontorsbyrå som blir omgjord till förvaringsbänk, och ett projekt som än så länge är hemligt. Fullt upp med andra ord. Imorgon åker vi ner till Glasriket över helgen med Peters föräldrar, ska försöka komma ihåg att mobilblogga lite, annars finns jag på Instagram (Trasseltass) där jag uppdaterar oftare.

I torsdags kväll åkte vi ut till min pappas mosters ställe vid sjön Vristulven. Planen från början var att fira midsommar där, men med tanke på väderprognoserna bytte vi dag, vilket var tur. Vi fick en helt underbar kväll, varm, vindstilla och med en oerhört vacker solnedgång mellan tallarna. Med hjälp av grill och spritkök fick vi oss en liten festmåltid. Hundarna var självklart med, och uppskattade friluftslivet lika mycket som oss andra. Framåt 23-tiden tände vi en brasa medan Peter och Henrik testade vattentemperaturen. Sedan satt vi där i några timmar, innan Henrik och hans bror åkte hemåt, och vi andra kröp in i tälten för natten. 
Jag var uppe vid 4 med dante, och då var solen redan uppe. Spegelblankt vatten, fågar som sjöng och fiskar som gjorde ringar på vattnet fick mig att bestämma mig för ett morgondopp när jag gick upp "på riktigt". Så vid halv åtta var jag i vattnet, och det var riktigt skönt! Har inte hunnit lägga över bilder än, men delar med mig en från Instagram så länge. 

 

 

Idag har jag, hundarna och syster varit på utflykt! Det blev en tur till Spikens fiskeläge, årets första mjukglass och sedan lite rundvandring i en gårdsbutik. Med hem fick jag nykärnat smör, fjällko-feta och en karamellstrut åt Peter. Hundarna skötte sig alldeles utmärkt, och var mycket nöjda med provsmakning av glassen!

Jag uppdaterar mest på Instagram nu under de "lediga" sommardagarna, och där hittar ni mig som trasseltass. 

 

Fina båtar vid Spikens Fiskeläge

 

Håll utkik, så sk jag snart lägga upp bilder på mitt senaste inköp!

Här kommer ett litet kollage med bilder från den senaste veckan. Alla är från Instagram, där ni kan följa mig som trasseltass.

Fredag (idag): Tentaplugg

Lördag: Tenta 9-13, hjälpa Henrik flytta, Middag med Peter

Söndag: Pluggdag, Peters uppsats och mina mobbningsuppgifter. Ska göra två stycken.

Måndag: De två sista mobbningsuppgifterna

Tisdag: Baka och förbereda inför onsdagen

Onsdag: Barbeque á là Nationaldag

Så ser de kommande dagarna ut för min del.

Men idag får det lov att vara en deppdag. Faktiskt.

Efter några dagar med regn, rusk och blåst här nere i Axvall sprack himlen upp i en strålande vacker majkväll igår. Fram med grillen, och ut för att dokumentera det vackra vårvädret. Hamlet skuttade lyckligt runt och undersökte alla blommor, och var mer än villig att ställa upp på bild. Han passar väl på nu innan vi åker hem och får med oss Dante, sedan lär det bli fullt bus mellan sovstunderna.


Hamburgare på grillen, min quornburgare syntes inte här, men fanns där någonstans...


Vacker röd Gullviva, och en sniffande Hamlet i bakgrunden



"Ställa upp på bild? Självklart!"

En tusensköna i kvällens sista solljus

Röntgen visade dock att det inte var något konstigt med njurarna, var för första gången sedan många år helt stenfri i höger njure, och hade bara ett yttepyttefragment i den vänstra. Väldigt positivt ur njurstensperspektiv, men då blev det också återigen konstaterat att smärtorna inte beror på njursten, utan något annat.

Jag skrevs ut lördag förmiddag, och vi åkte hem och däckade resten av dagen. Fick till råga på allt väldigt ont i halsen, och när vi tittade i den såg det ut som ett skolboksexemplar av halsfluss. Det var antagligen det som orsakade den plötsliga febern, och tack vare antibiotikan blev det inte såihållande som det kunde ha blivit. Med det sagt så tillbringade jag natten till söndagen vaken, då jag inte kunde svälja pga smärta och svullnad i halsen. 

Det var en minst sagt sliten, trött och ynklig Lisa som tillsammans med Peter tog sig in till Endometrioscentrum Valborg förmiddag. Peter var i stort sett lika trött som jag, fast han hade åtminstone inte ont någonstans. Vi var lite tidiga då vi inte visste hur mycket folk det skulle vara på bussarna, men behövde trots det inte vänta länge. Tio minuter före utsatt tid fick vi komma in till läkaren, som var precis lika trevligoch lugn som sist. Det första han gjorde var att titta på mig och konstatera: "Du har ont". 

Nu är jag uppsatt på väntelista till operation, vi har gått tillbaka till dubbel dos Visanne och jag går konstant på tung smärtstillande medicinering. Och är heltidssjukskriven maj ut. Igår gjorde jag ett litet test för att se om jag kunde klara mig utan smärtstillande. Det var en dum idé, framåt kvällen slog allt till ordentligt, men jag hann ta mediciner i tid så jag kunde få ordning på det. Med resultatet att natten till idag var till största delen sömnlös. 

Det är många tankar och funderingar som surrar omkring i huvudet nu, om studier, operation, mediciner, examen... Listan kan göras oändlig. Men nu har vi iaf en plan, vilket gör att det ändå känns bättre, mer hoppfullt. 

För tillfället ägnar jag dagarna åt att vila, och när orken dyker upp påta i trädgården. Vilket endast går korta, korta stunder, men jag får iaf lite frisk luft och kan njuta av solen. Får se hur mycket jag kommer blogga, men det lär nog dyka upp ett inlägg någon gång ibland. 

Det var länge sedan nu jag kände igen mig själv, och jag saknar verkligen det. Jag har alltid vetat ungefär vad jag velat, och aldrig någonsin tvivlat på att det kommer bli så. Förrän nu. Nu när jag blir mer och mer fast i en sjukdom som det ännu inte är helt säkert vad det är. En sjukdom som hindrar mig från allt det jag vill göra, men inte längre orkar, eller ens kan. Mitt i detta virrvar av smärtor, läkare, mediciner och byråkrati måste jag försöka hålla fast vid det lilla som finns kvar, som är jag. Den person som älskar att gå långa promenader, hitta på roliga aktiviteter med hunden, resa, upptäcka nya platser och kulturer. Som utan att tveka bokar in sig på en turridning, teater, kurs eller vad som helst. Som har många bollar i luften hela tiden, men som ändå inte tvekar att ta en paus vid behov. Den person som lever, och som älskar det. Allt det där fungerar inte för mig just nu, och jag tackar vad det än är som har fört min Peter till mig, för utan honom hade jag gett upp för länge sedan.

Då det är alldeles för mycket just nu, har jag bestämt mig för att inte skriva i bloggen på ett tag. Beroende på vad som händer framöver kanske jag börjar igen, men jag vet inte när, eller ens om. Jag vill inte riskera att detta blir en plats fylld av dystra tankar kring allt det jag vill, men inte kan. 

När mamma gick ut med Hamlet tidigare idag berättade hon att de sett mängder av grodor i det lilla träsket precis bakom vårt kvarter. Så när Peter kommit hem bestämde vi oss för att ta med Hamlet ut på lite grodspaning. Jag behövde också lite frisk luft, sen en 10-min grodsafari passade perfekt. Det fanns en hel del grodor, men de var ganska svårfångade på bild, och lite för snabba för min kamera...

En groda...

En av grodorna vågade sig upp på vägen, men hoppade snabbt ner i vattnet igen när den fick syn på oss!

Och en annan groda...

Grodornas bostadsområde!