A little bit of heaven, and a little bit of hell
Ganska sent igår kväll dök Stenarna upp igen. De där små hemska sakerna som bosatt sig i mina njurar. Tog en tablett ohc lyckades somna. Tog ytterligare två imorses, ohc svor över tajmingen. Lyckades dock på något sätt (snurrigt, illamående med en dov smärta i flanken) ta mig till skolan och genomföra tentan. Ett riktigt litet minimirakel att genomföra på smärtstillande som bara tar bort 90% av smärtan. Det kändes dessutom som att jag verkligen borde bli godkänd, men man vet ju aldrig. Skrev den på 43 minuter, och stapplade iväg mot bussen med Peter i telefon hela vägen.
Glömde avboka min provtagningstid imorse, kunde heller inte ta medicinen efetrsom risken var att den i kombination med de smärtstillande skulle paja magen och då skulle jag garanterat inte komma någonstans. Har faktiskt börjat inse att jag verkligen inte vill ta mediciner (jo, mot njurstenen för jag har faktiskt inte haft ett ordentligt vidrig-smärta-åka-ambulans-till-akuten-anfall sedan jag började med den). Jag är extremt trött på att ta piller hit och dit, avskyr det, och kan ärligt säga att den jag fick mot lederna än så länge inte gjort någon större skillnad, annat än att irritera mig (och magen emellanåt).
Jag vill helt enektl sluta med alla mediciner och tro att allt fungerar utan dem. Kanske skulle tom min knäppa mage skärpa till sig då, nu är det ju oftast pga dem som magen pajar. Har ätit någon form av medicin sedan jag var knappt elva. Detta har lett till att jag väntar så länge som det är möjligt innan jag tar smärtstillande eller bara vanliga huvudvärkstabletter. Min kropp är ett miniatyrapotek. Jag tar nu sammanlagt nio tabletter om dagen av tre sorter, och emellanåt en till mot magen. Jag är trött på det. Jag vill inte ha några mediciner.
Men jag vill också kunna skriva två sidor för hand utan att fingrarna skriker och vägrar samarbeta (åh vad jag saknar pm, hemtentor och annat som inte innefattar handskrivna blad). Men eftersom fingrarna fortfarande reagerar så efter 9 veckor på ledmedicinen, tycker jag inte att den verkar så nödvändig. Och det är ändå inte så ofta jag skriver salstentor (bara tre ggr på knappt 4 veckor, haha) så de få gångerna kan jag leva med att ha "gammal tant-fingrar". Frågan är bara om läkaren håller med. Huvudsaken är att jag mår bra, och det gör jag inte av att vara 22 år gammal och ha en egen pillerdosett. Det passar inte in i min självbild. Njurstensmedicinen måste jag ta, där har jag inget val. Men de andra fyra tabletterna om dagen, är de verkligen nödvändiga? Jag är tveksam...
Glömde avboka min provtagningstid imorse, kunde heller inte ta medicinen efetrsom risken var att den i kombination med de smärtstillande skulle paja magen och då skulle jag garanterat inte komma någonstans. Har faktiskt börjat inse att jag verkligen inte vill ta mediciner (jo, mot njurstenen för jag har faktiskt inte haft ett ordentligt vidrig-smärta-åka-ambulans-till-akuten-anfall sedan jag började med den). Jag är extremt trött på att ta piller hit och dit, avskyr det, och kan ärligt säga att den jag fick mot lederna än så länge inte gjort någon större skillnad, annat än att irritera mig (och magen emellanåt).
Jag vill helt enektl sluta med alla mediciner och tro att allt fungerar utan dem. Kanske skulle tom min knäppa mage skärpa till sig då, nu är det ju oftast pga dem som magen pajar. Har ätit någon form av medicin sedan jag var knappt elva. Detta har lett till att jag väntar så länge som det är möjligt innan jag tar smärtstillande eller bara vanliga huvudvärkstabletter. Min kropp är ett miniatyrapotek. Jag tar nu sammanlagt nio tabletter om dagen av tre sorter, och emellanåt en till mot magen. Jag är trött på det. Jag vill inte ha några mediciner.
Men jag vill också kunna skriva två sidor för hand utan att fingrarna skriker och vägrar samarbeta (åh vad jag saknar pm, hemtentor och annat som inte innefattar handskrivna blad). Men eftersom fingrarna fortfarande reagerar så efter 9 veckor på ledmedicinen, tycker jag inte att den verkar så nödvändig. Och det är ändå inte så ofta jag skriver salstentor (bara tre ggr på knappt 4 veckor, haha) så de få gångerna kan jag leva med att ha "gammal tant-fingrar". Frågan är bara om läkaren håller med. Huvudsaken är att jag mår bra, och det gör jag inte av att vara 22 år gammal och ha en egen pillerdosett. Det passar inte in i min självbild. Njurstensmedicinen måste jag ta, där har jag inget val. Men de andra fyra tabletterna om dagen, är de verkligen nödvändiga? Jag är tveksam...
Kommentarer
Trackback
