lisa.lan

Det finns en dag som är speciell. En dag som man bävar inför, som man önskar aldrig ska inträffa, och som man samtidigt vet är oundviklig. Det är den dagen då man tvingas säga adjö till sin fyrfota vän, och inse att man aldrig igen kommer vakna upp av en blöt puss, slåss om utrymme i sängen, kasta bollen om och om igen. Alla vi med djur hoppas att den dagen ska dröja länge, länge. Ibland så har man oturen att få uppleva den alldeles för tidigt. För exakt fyra veckor sedan iadg, fick min Emil somna in, tio år gammal. Det var dags, han mådde inte bra och jag ville inte att han skulle behöva lida. Det enklaste beslutet i världen, och samtidigt det allra jobbigaste. 

Idag, en månad senare, fick min bror säga hejdå till sin Åke. Skillnaden är att Åke bara var drygt två år, men har ända sedan han var valp haft en sjukdom i lederna. Tänk er själva, att behöva tala om för en vild och levnadsglad schäfervalp att han tyvärr inte får springa, leka och hoppa hur han vill. Han fick genomgå två operationer, gå på rehabilitering och smärtbehandling, men tyvärr så hjälpte det inte helt. För en tid sedan hamnade Åke än en gång i ett dåligt skov, och min bror tog det där beslutet. Det där enkla och fruktansvärt jobbiga beslutet. Så nu slipper både Emil och Åke ha ont, de får må bra och göra vad de vill där de nu befinner sig.

I denna stund är det bara två hundar hemma på gården, Hamlet och Dante. Peter och jag har länge diskuterat Dantes framtid, och nu i mars/april är det återigen dags att ta prover. Dante har under de senaste veckorna börjat dricka ännu mer, och även kissa mer. Han är fortfarande lika pigg (energisk) och levnadsglad, Blotta tanken på att vår lille glade Dutt ska behöva må dåligt får det att hugga i hjärtat. Vi har också insett att även Dante troligtvis kommer att få göra Emil och Åke sällskap under året som kommer. Beslutet bli inte mindre jobbigt bara för att man vet om att ens djur när som helst kan bli riktigt allvarligt sjuk, snarare tvärtom. 

 

Det finns en dag som man önskar att man aldrig behövde uppleva. Samtidigt så är den enda dagen ett lågt pris att betala för den tid man har fått tillsammans...

 

 

 

 

Igår var jag och Dante på Djursjukhuset för att ta prover, och se om hans värden ligger på samma nivå eller om de har försämrats. Vi väntar fortfarande på svar, hoppas att veterinären ringer under dagen. Vi har diskuterat en hel del vad vi ska göra om värdena har försämrats, och det lutar i så fall åt att låta honom somna in till våren. Vår Dutt är en av de gladaste och piggaste hundar vi har träffat på, och blotta tanken på att han skulle må dåligt får det att skära i hjärtat. Det vore skillnad om han t ex bröt ett ben, men nu vet vi att han har ett njurfel som sakta men säkert kommer ta död på honom. Vi vet inte hur fort det kommer att gå, men om det har skett en försämring på bara två månader så säger det en del. Så vi hoppas att läget är oförändrat!

 

 

 

I förmiddags ålkte jag och Dante till Universitetsdjusrsjukhuset för att skriva in honom för en törstutredning. I fredags fick vi äntligen kontakt med veterinären, det hade tydligen blivit någon brist i kommunikationen mellan honom och administrationen, därav två veckors fördröjning. I allafall så pratade han med Peter, och sa att proverna såg bra ut, de avvikelser som var var så minimala att de inte hade betydelse, men som sista åtgärd skulle vi utföra en kontrollerad törstutredning under ett dygn på djursjukhuset. 

 

Idag när vi var där fick jag veta av en ny veterinär att avvikelserna i samband med det de sett på ultraljudet tyder på att det är något fel, och de kommer behålla honom i minst två dygn för att ta prover, utreda urinproduktion och utföra en scintigrafi. Så lilla Dante-dutten kommer utsättas för diverse undersökningar, få bo själv i en liten bur och troligen få både lugnande och genomgå läskiga undersökningar. Just nu önskar jag verkligen att jag vore veterinär som jag en gång planerade, för då skulle jag kunna vara mede och hjälpa vår Lillskrutt. Vi hoppas såklart att det inte är något allvarligt fel, men oron blev ju inte direkt mindre efter morgonens besked. Duktig är han iaf, vår Dante!

 

Pratade nyss med Djursjukhuset, och vi fick tid redan imorgon bitti. Dante ska för säkerhets skull inte få någon frukost i fall att de behöver göra någon undersökning/ta prover som kräver fasta. Eftersom det är njurarna som det är något fel på, finns det risk för att det kan vara allvarligt, och då behöver vi få veta det så fort som möjligt så vi kan bestämma hur vi ska gå vidare. Det viktigaste är att Dante mår bra, och just nu verkar han väldigt nöjd med livet. De enda symptom han uppvisar är att han dricker och kissar väldigt mycket. Annars är han pigg, glad och busar runt med Hamlet. Bara att vänta och se helt enkelt...

 

 

Vilken dag det blev! I natt vaknade jag av ordentliga smärtanfall och fick ta rejäl dos smärtstillande. Konstaterade att jag inte skulle fixa att ta mig till praktiken, och sjukanmälde mig.

På förmiddagen rådfrågade jag veterinären om Dantes kissande som spårat ur den senaste veckan, och hon ville att vi skulle komma in snarast. Lagom dåsig och yr av medicinerna, hoppade vi på en buss. Efter urin- och blodprov konstaterades att det var något fuffens med njurarna, och hon remitterade oss till ultraljud på Universitetsdjursjukhuset. Så då hoppade vi på en annan buss och åkte ut dit. Allt jag ville då var att ta en till smärtis och gömma mig under ett täcke, men jag fick bita ihop och stå ut.

Under ultraljudet konstaterade den veterinären att njurarna såg misstänkta ut, det är något som inte står rätt till med dem. Peter mötte upp oss efteråt, och vi tog bussen hem. Jag hade inte hunnit äta lunch, eller ens fått i mig frukost, så jag var alldeles snurrig när vi väl kom hem och jag kunde slappna av lite. Imorgon ska vi boka tid på specialistmottagning för vidare utredning, vår veterinär skickar remiss dit imorgon så det ska gå snabbt är tanken.

Dante har tagit alla prover och undersökningar med ro, han har fått så mycket beröm från veterinärer och djursjukvårdare så han snart spricker. Inte ens lugnande behövde han, trots sin ringa ålder. Vi har väl lite blandade känslor här hemma, det är svårt att inte oroa sig när vi inte vet vad det är, och med njurarna så kan det vara många olika både "lite" och "mycket" allvarliga. Men Dante är pigg och glad, och har stolt visat upp både sin bandagerade tass och sin rakade mage för brorsan, som blev mäkta imponerad :)

I lördags tog vi med oss pojkarna in till stan för att socialträna Dante, och kika på Bondens matmarknad. Marknaden visade sig vara ganska trist, men vi fick tillfälle att försöka fota pojkarna iaf. Bästa bilden ser ni här, älskar att Hamlet nästan alltid lyckas räcka ut tungan när vi fotar honom! 

Hamlet ska få en "lillebror"! Den här lille killen kommer flytta hem till oss på tisdag. Än så länge är han namnlös, men vi har några olika förslag på gång. Hamlet har redan bekantat sig med honom, och de gillade varandra på en gång. Så nu blir vår lilla familj snart fyra :)

Hamlet har upptäckt hur skönt det är att ligga på fönsterbrädet. Särskilt om man vilar hakan mot soffkanten...

Hamlet har upptäckt hur skönt det är att ligga på fönsterbrädet. Särskilt om man vilar hakan mot soffkanten...

Ett av de andra paketen var till Hamlet, och innehöll en tidig 2-årspresent. En ny fin matbar i form av ett hundben. Hamlet inspekterade den noga, och verkade minst sagt nöjd med sina nya skålar!

Jaga vattnet i badkaret!

Hamlet i sin nya, fina säng som han fick av svärmor i julklapp.

Mycket uppskattad!

Här gick Hamlet och lade sig förut idag, i badrummet! Han smög så

försiktigt och smidigt upp och lade sig, och låg kvar när vi gick ut och

släckte... Lilla knäppisen! :)

Idag har vi varit ute i stadsparken för att fotograferas. Målet var att få några riktigt bra bilder på Hamlet, och det såg riktigt lovande ut när vi fick kika i kameran. Fotograf var Ellen Karlsson, och det ska bli riktigt spännande (och svårt) att välja ut bilder nästa vecka när de är färdigredigerade. Hamlet trivdes som fisken i vattnet med att vara i centrum. Han hoppade i träd (misstänker att han har en apa någonstans i släkten), skuttade på rutschkanor och balanserade på stubbar. Så gissa vem som har legat utslagen sedan vi kom hem vid 14.30..?

Såhär hittade vi Hamlet snarkandes i soffan häromkvällen. Lite dåligt ljus,

men fick smygfota så han inte skulle märka det.