Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)
© UNICEF/Asselin
Var är jag?
Det är svårt att behålla sig själv, när allting runt omkring blir till kaos. När kroppen inte vill det jag vill, när huvudet inte orkar tänka för mycket för att hålla sig över ytan. Förra söndagen blev jag inlagd för smärtlindring, och nu väntar jag på att få hem sjukskrivningspapper. Det kommer inte bli någon praktik för min del, för jag klarar helt enkelt inte av det. Jag är inte någon supermänniska som kan fortsätta i all oändlighet trots ständig smärta och trötthet. Även jag har en gräns, och jag är med raska steg på väg mot den.
Det var länge sedan nu jag kände igen mig själv, och jag saknar verkligen det. Jag har alltid vetat ungefär vad jag velat, och aldrig någonsin tvivlat på att det kommer bli så. Förrän nu. Nu när jag blir mer och mer fast i en sjukdom som det ännu inte är helt säkert vad det är. En sjukdom som hindrar mig från allt det jag vill göra, men inte längre orkar, eller ens kan. Mitt i detta virrvar av smärtor, läkare, mediciner och byråkrati måste jag försöka hålla fast vid det lilla som finns kvar, som är jag. Den person som älskar att gå långa promenader, hitta på roliga aktiviteter med hunden, resa, upptäcka nya platser och kulturer. Som utan att tveka bokar in sig på en turridning, teater, kurs eller vad som helst. Som har många bollar i luften hela tiden, men som ändå inte tvekar att ta en paus vid behov. Den person som lever, och som älskar det. Allt det där fungerar inte för mig just nu, och jag tackar vad det än är som har fört min Peter till mig, för utan honom hade jag gett upp för länge sedan.
Då det är alldeles för mycket just nu, har jag bestämt mig för att inte skriva i bloggen på ett tag. Beroende på vad som händer framöver kanske jag börjar igen, men jag vet inte när, eller ens om. Jag vill inte riskera att detta blir en plats fylld av dystra tankar kring allt det jag vill, men inte kan.
Solen tittade fram!
Solen tittade fram!
Grodspaning
När mamma gick ut med Hamlet tidigare idag berättade hon att de sett mängder av grodor i det lilla träsket precis bakom vårt kvarter. Så när Peter kommit hem bestämde vi oss för att ta med Hamlet ut på lite grodspaning. Jag behövde också lite frisk luft, sen en 10-min grodsafari passade perfekt. Det fanns en hel del grodor, men de var ganska svårfångade på bild, och lite för snabba för min kamera...
En groda...
En av grodorna vågade sig upp på vägen, men hoppade snabbt ner i vattnet igen när den fick syn på oss!
Och en annan groda...
Grodornas bostadsområde!
Än en gång inlagd på sjukhus, men den här ...
Än en gång inlagd på sjukhus, men den här gången har jag iaf en riktigt trevlig utsikt!
Glad Påsk! Ligger och vilar tillsammans me...
Glad Påsk! Ligger och vilar tillsammans med min svartvita maffia en stund innan vi åker in till Skara för påskbord.
Påsklov
Vi håller på och packar det sista inför morgondagens färd söderut. Vi lämnar hemmet redan kl 6, och anländer till Skövde strax efter 10. Idag har vi varit en sväng på stan, samt pratat med distriktskontoret om vad som gäller för regler kring trädgården så vi vet vad vi får och inte får göra.
Annars så har jag provat de nya smärtstillande tabletterna som är starkare, men vad jag märker hittills så har de färre biverkningar för mig, vilket är väldigt positivt! Jag mår inte alls lika illa och blir heller inte lika yr på dem, vilket bådar gott inför VFU:n. Nu ska jag fixa det sista, sedan blir det tidig kväll för oss alla tre!
