lisa.lan

I höst vill jag:

Har börjat inse att det kanske är bättre att inte tänka sig hur det ska vara utan bara go with the flow... Idag skulle jag haft körlektion, och jag skulle gå på en föreläsning. Inget av det kommer ha skett vid den här dagens slut. Borde väl ha misstänkt något under gårdagen, med tanke på hur extremt trött jag var, och att jag fick skippa introduktionen. Idag har jag en dålig dag. Ska medicinera och se om det blir bättre, men har ju tyvärr inte så värst mycket att ta till. Jag får inte börja med hormonerna förrän antibiotikakuren är avslutad, vilket den är nu på fredag. Så jag vet inte ens om hormonerna kommer hjälpa än, utan det får framtiden visa på.

Idag börjar höstens första kurs. Sitter just nu och äter frukost, innan jag ska göra mig iordning. Funderar på om jag ska orka gå in, det är strålande sol men lite kyligt. Annars får det bli buss. Ingen idé att ta ut mig själv innan jag ens börjat ;)Ska äta klart, och kika lite på schemat. Hörs i eftermiddag någon gång!

Vad göra när medicinerna inte längre får plats i det pyttelilla mdicinskåp som ingick  i lägenheten? Man köper ett nytt, större och betydligt roligare. För vem har bestämt att medicinskåp måste vara tråkiga? Det här fina skåpet är på väg hem till oss. Om man nu nödvändigtvis ska ha mediciner, kan de ju åtminstone bidra till snygg/rolig inredning!

Dagen har tillbringats på Furuvik, bilder kommer imorgon. Det har varit kanonväder med strålande solsken och riktig sommarvärme. Vi avslutade med en god middag på Tzatziki, och nu ska jag strax gå och lägga mig. Är fruktansvärt trött, men väldigt nöjd med dagen. Hamlet var också med på Furuvik, och uppskattade det nog mest av oss allihop. Särskilt som han nog hade tänkt flytta in hos kamlerna, om vi inte stoppat honom...

Endometrios. Japp, så heter det som har orsakat mig så mycket problem och smärtor. Efter en mycket noggrann (och smärtsam) undersökning fick jag det bekräftat. Det som jag har misstänkt ända sedan jag först hörde talas om den för ca fem månader sedan. Tänker inte gå in på det mer nu, utan det blir i så fall senare. Är någon intresserad kan ni hitta information här, eller bara googla "endometrios" så finns mängder med info om denna väldigt utbredda, men oerhört okända sjukdom.

Natten har varit till största delen sömnlös pga smärta och värk. Tror att jag fått ungefär 3,5 timmars sömn. Det räcker definitivt inte för att fylla min kvot. Men sömnbristen ledde iaf till att jag fick nog. Ringde till gynakuten för att få råd, fick prata med en jättetrevlig barnmorska som (tyvärr) sade att det lät som det vi helst inte vill att det ska vara. Hon sade också att jag definitivt inte skulle ha en akuttid, utan detta krävde en ordinarie tid så det ska gå att planera mer långsiktigt och reda ut det här. Däremot så letade hon reda på en återbudstid redan imorgon. Så imorgon 10.30 ska jag dit, och förhoppningsvis få reda på om det är som både hon och vi misstänker. På ett sätt föredrar jag att det är så, för då vet jag iaf vad som väntar, och framför allt vad det är som är fel. Menmen, morgondagen ger förhoppningsvas svar!

Här händer det spännande saker! Idag var jag på XIII här i stan och kikade. Det verkade riktigt bra, och eftersom Danny var så trevlig bokade jag tid för konsultation. Fick en tid redan på fredag! Ska bli jättespännande att se/höra vad han tror. Hihi, första steget mot min tatuering är avklarat!

I förmiddags tog vi en promenad in till stan. Jag pusslade ihop ett nytt körschema på trafikskolan, innan vi tog en kopp kaffe på Kardemumma, cafét som ligger i anknytning till Stadsbiblioteket. Riktigt mysigt, får väl godkänt av oss båda! Efter lite uppiggande koffein, beslöt vi oss för att ta upp jakten på en ny kaffeburk. Jag tyckte också att vi skulle undersöka utbudet av teburkar, och så blev det. Efter att ha gått runt till alla potentiella "burkaffärer", så fick vi med oss fem teburkar, och en stor kaffeburk.

Idag var det tänkt att vi skulle åka till Gröna Lund med Sofia och Adde, förutsatt att min dagsform var bra. Nu är den tyvärr inte det, så Gröna Lund får vänta. Som tur är har de öppet en hel månad till, så förhoppningsvis kommer vi hinna åka dit den här säsongen.

Ja, faktiskt så verkar det som att det händer saker snabbare än väntat. Igår fick jag tid hos mag-tarmmottagningen, och idag damp det ner en kallelse till gynmottagningen i brevinkastet. Den första innefattar en mindre trevlig undersökning kallad sigmoideoskopi, och äger rum 3 oktober. Döm om min förvåning efter att ha läst om hiskeliga väntetider hos gynmottagningen, när jag fick en tid redan den 7 september! Det är knappt tre veckor dit, vilket känns väldigt bra. Bara hoppas jag fixar tiden fram dit, och att besöket ger något. Personligen tror jag nämligen att gynmottagningen kan vara de som kan hjälpa mig mest, men vi får se helt enkelt. Det händer iaf något! :)

Nej, det ska tydligen inte vara lätt. Förutom gårdagens mer eller mindre tråkiga besked, och att jag idag fortfarande är i stort sett sängliggande av det onda, har jag nu fått mitt schema inför hösten. Givetvis blev det så att jag ska läsa kursen med VFU först, precis det vi inte ville. Detta innebär att jag och Peter har 5 veckors VFU samtidigt, jag i Sala. Detta innebär att vi har ett problem. Ett litet, svartvitt lurvigt sådant. Om Peter mot förmodan skulle kunna få placering nära hemmet, hinner han lugnt hem och rasta Hamlet ordentligt samt äta lunch. Om han får placering där han brukar få, i andra änden av stan, hinner han inte det.

Ja, hur det gick? Fick återigen konstaterat att det inte bara är njursten, utan att det måste vara något mer. Min läkare har skickat remisser till två andra mottagningar, får bara hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag får tid hos dem. Tyvärr finns det en risk för att det kan ta väldigt lång tid, i värsta fall hela hösten, vilket skulle kunna komplicera saker ytterligare om det fortsätter vara så här. Men så länge får jag fortsätta med smärtstillande, och helt enkelt uthärda så gott det går. Och hoppas på snabb tid!

Idag är det måndag, och läkarbesöksdag. Peter har bett (läs:krävt) att få vara med, och ser ingen anledning till att han inte skulle få det. Han vill också veta och ha en del svar. Känns långt till klockan 14 bara...

Trotsade tröttheten mm och begav mig in till stan med Peter och Hamlet. Vi mötte upp Josse för lite hederlig sushijakt. Efter många om och men blev det sushi som fick följa med hem till Josses myslutande lya. Hamlet surade lite för att han inte fick någon sushi...

Jag är trött. Fruktansvärt trött. Sådär trött så att det känns som om jag aldrig kommer bli pigg igen. Jag befinner mig en bubbla av trötthet, flyter omkring och försöker göra något vettigt med min tillvaro. Anledningen till denna trötthet, är dessa ständigt återkommande smärtor. Såvitt jag vet orsakade av njurgrus, men tvivlet har infunnit sig. Kan det vara något annat, något mer? Urologen som jag pratade med (via telefon) i våras som tittat på mina röntgenbilder, frågade om jag haft ont efter att de var tagna. "Ja, i nästan tre veckors tid", svarade jag. "Då är det inte njursten, då är det något annat." Han skulle skicka tillbaka mig till min ordinarie läkare för fortsatt utredning. Sedan hörde jag inget mer. Så det sista jag hörde var att den förklaring som jag fått höra under flera års tid, inte stämde. "Då är det något annat." Men vad? Jag har en tanke, en misstanke om vad det skulle kunna vara. På måndag ska jag träffa min läkare igen, och har då tänkt försöka få svar. Kan hon inte ge mig några, vill jag få möjlighet att träffa någon som kanske kan. För nu är jag trött. Trött på att vara trött, trött på att inte orka, inte känna för, inte engagera mig. Trött på att inte känna igen mig själv. Var är den där positiva, överenergiska tjejen med fullt upp? Nu får Peter anstränga sig för att få ut mig på bio. Tänk, bara en sådan simpel sak som att se på film i en biosalong känns nästintill övermäktigt. Tänk om jag får ont? Tänk om jag inte orkar? Är det inte väldigt jobbigt att filmen börjar så sent?
Jag har funderat på att anmäla mig till en yogakurs nu i höst. Har funderat i ett par veckors tid. Men när jag precis bestämt mig för att skicka iväg ett mail, så dyker de där tankarna upp igen. Tänk om jag får ont? Tänk om jag inte orkar?
Tröttheten, smärtan, och även oron över att något ska hända när jag inte befinner mig i hemmets trygga vrå, har så sakteliga börjat ta över mitt liv. Det som jag svor på aldrig skulle hända.
Jag vill ha fullt upp, jag vill orka göra saker, men energin finns inte längre. Oavsett vad det är, njursten eller något annat, så räcker det nu. Jag vill inte vara trött längre! Jag vill kunna planera långsiktigt utan att vara rädd för att behöva ställa in pga smärta. Jag vill kunna göra precis det jag känner för, utan att fundera över om jag orkar eller inte. Jag vill slippa ha ont, slippa anpassa mig själv efter smärtan. Jag vill slippa vara så outsägligt trött!

Stilla ro och nära

Vem älskar dig
när jag farit till landet långt bort och ej längre finns kvar
Vem ger dig mod när du tvivlar
Och ej längre känner den kraft som du har

Ge din själ stilla ro vandra vill om du tror
att du vet var din inre längtan bor
Ditt hjärta blommar känn doften av liv
du är större än du nånsin tror

Vem tröstar dig då ditt inre är fyllt av en sorg
som du ej kan rå på
Vem lyssnar till dig då bruset från livet är högre
Än du vill förstå

Har precis skickat iväg ett mail till examensenheten, och hoppas de kan bringa lite klarhet. Eftersom lärarprogrammet från och med nu i höst är "nytt", så har de tagit bort alla gamla regler för hur examen kan tas ut. Detta innebär att det blir en smula förvirrande då jag kommer att ta examen enligt de "gamla" kraven, som nu inte går att hitta någonstans. Fick en plötslig ångest över att jag kanske måste läsa mer än de här två sista terminerna, så beslutade mig för att undersöka saken snarast möjligast. Hoppas på snabbt svar, så jag slipper bygga upp skräckscenarier av typen "nej, men du kan inte ta ut examen förrän om minst två år till!" i huvudet...

Vad ska jag skriva? Som rubriken anger befinner jag mig just nu i ett tillstånd av hänförelse. Fascination, längtan och, i viss mån, avundsjuka. Jag misstänkte att det skulle kunna hända redan första gången jag fick höra talas om denna bok, och denna fascinerande kvinna. Ändå kunde jag inte motstå att läsa om en person som har gjort allt det jag alltid drömt om att kunna göra. Eftersom jag är en realistiskt lagd person, så inser jag att förutsättningarna för att kunna leva ett sådant liv drastiskt har ändrats, detta hindrar mig dock inte från att vilja göra det.

Det som, återigen, väckt dessa tankar hos mig, är att jag tidigare idag köpte boken Mitt i Afrika av Ann Olivecrona. En oerhört stark och imponerande kvinna som hela sitt liv gått sin egen väg och följt sina drömmar, förvissad om att de kunde och skulle förverkligas. Som av en händelse råkar hennes drömmar sammanfalla en hel del med mina egna. Redan som liten ville hon till Afrika, redan som liten visste hon att hon ville arbeta med djur. Som 2-åring gick hon ifrån sin mor in i en hage med en tjur. Tjuren stångade iväg henne, varpå hon reste sig upp och gick fram igen. Den förvånade tjuren lät sig då villigt bli klappad på mulen.  Hon har varit med om osannolika möten med både djur och människor, fångat in giraffer med lasso från en jeep i 110 km/h... Nu har hon vigt sitt liv åt att rädda traumatiserade och skadade schimpansungar, vars föräldrar blivit dödade för deras kötts skull. Nej, fel. Vars föräldrar blivit dödade för att tillfredsställa någon förmögen människa utanför Afrika som fått för sig att apkött skulle vara en delikatess likt rysk kaviar och champagne.
Ann Olivecrona har tagit på sig rollen som förkämpe och röst åt de som inte kan föra sin egen talan. Hennes syn på förhållandet människa-djur är, om ni frågar mig, klockrent. Jag kan känna igen mig i otroligt mycket av hennes livsfilosofi och tankegångar. Jag är hänförd.

Boken har återigen väckt mina egna drömmar. Drömmar som jag har haft hela mitt liv, men som tillfälligt har stoppats ner långt in i min vänstra lilltå, så jag kan plocka fram dem vid ett "lämpligare" tillfälle. Missförstå mig inte, jag trivs jättebra med min utbildning till lärare, och ännu bättre bland eleverna ute i klassrummen. Men det är inte, och kommer heller aldrig att vara, mitt förstahandsval. Att bli lärare är "the next best thing", något jag kan tänka mig att göra och kan tycka om att göra, tills jag hittar möjligheten att förverkliga mina drömmar.  Att arbeta med djur i Afrika. Att föra fram de oskyldigas talan, de som fanns här långt innan oss. De som hela tiden får stå tillbaka för att människan anser sig vara förmer, bättre, intelligentare och värdefullare.

Mitt i Afrika av Ann Olivecrona. Läs den. Om inte för för hennes syn på djur och människor, så för alla fascinerande och intressant människor hon har träffat på.

Idag är jag hemma, utslagen av det gamla vanliga. Skulle lämnat prover idag, men fick flytta det tills imorgon. Är fruktansvärt trött och matt i hela kroppen. Eftersom det bara är jag och Hamlet här i Uppsala, så känns det lite skumt. Hamlet tycker att jag är fruktansvärt tråkig, han ligger brevid och blänger på mig så ofta han kan. Har bara blivit kortare rastningar idag, orkar inte med mer, men han fick jaga lite pinne en stund på parkeringstaket iaf, och så fick han e nbit gurka att tugga på. Går alltså ingen nöd på honom :)
Ska bli intressant att höra vad min läkare säger på måndag, hoppas hon har något nytt att komma med...

Ja, nu är vi drygt halvvägs genom 2011 (!). I början av februari satte jag upp några mål som jag har tänkt uppnå under året. Listan såg ut såhär från början. Det mesta är sig likt, men jag har ändrat lite i den. En ny, uppdaterad version kommer här:

Börja träna: Måste ju säga att detta målet lyckades jag väldigt snabbt med.

Fortsätta träna:Det andra målet har jag väl inte riktigt fått till än, att fortsätta träna regelbundet. Men tanken är att de ska uppnås nu under hösten.

Gå ner 10 kg: Jobbar på det för fullt!

Resa till ett varmt och soligt land: Turkietresan blev ju tyvärr inställd pga akut sjukdom (ja, de där jävla stenarna) men det finns ju några dagar kvar på detta år, hoppas kan jag ju...

Lära mig använda kajal/eyeliner: Återigen, jobbar på det.

Tatuera mig: Ja, det är på gång det med, har bestämt motiv, var den ska sitta och vilken tatuerare. Ska bara komma iväg till studion och kolla väntetid, samt spara ihop så jag har råd!

Sommarjobba: Detta har jag ju faktiskt gjort, och alltså uppnått målet. Även om det tyvärr bara blev halva tiden pga sjukdom (vilket också är anledningen till att tatueringen är uppskjuten på obestämd tid). Men jag har sommarjobbat!

Våga mer!: Detta är väl ett av de egentligen tuffaste målen, men jag tycker nog att jag är på god väg. Bättre kan det dock bli.

Genomföra Blodomloppet och Tjejmilen: Blodomloppet genomfördes den 31 maj på tiden 93 min. Mycket nöjd med det resultatet. Tyvärr fick jag problem med en benhinna efter det, så har inte kunnat löptröna på hela sommaren. Därför satsar jag framför allt på att genomföra Tjejmilenm, inte nödvändigtvis få en bättre tid.

Körkort: Ja, nu är det dags. Under 2011 ska jag ta körkort. Det är iaf planen.

Bli godkänd på alla kurser inför examensterminen: Vårterminens kurser är alla godkända (med strålande betyg:). Nu är det bara en tuff hösttermin innan examensterminen...

Så än så länge är två och ett halvt mål uppnådda, och resterande är på gång. Halvvägs genom 2011, och jag känner mig ganska nöjd. Nästa redogörelse kommer troligtvis i början av januari nästa år!