Spännande paket...
Peter fick en spännande paketaviidag, som vi har hämtat ut nu. Ska se om ni får se bilder under morgondagen! :)
Den där dagen
Det finns en dag som är speciell. En dag som man bävar inför, som man önskar aldrig ska inträffa, och som man samtidigt vet är oundviklig. Det är den dagen då man tvingas säga adjö till sin fyrfota vän, och inse att man aldrig igen kommer vakna upp av en blöt puss, slåss om utrymme i sängen, kasta bollen om och om igen. Alla vi med djur hoppas att den dagen ska dröja länge, länge. Ibland så har man oturen att få uppleva den alldeles för tidigt. För exakt fyra veckor sedan iadg, fick min Emil somna in, tio år gammal. Det var dags, han mådde inte bra och jag ville inte att han skulle behöva lida. Det enklaste beslutet i världen, och samtidigt det allra jobbigaste.
Idag, en månad senare, fick min bror säga hejdå till sin Åke. Skillnaden är att Åke bara var drygt två år, men har ända sedan han var valp haft en sjukdom i lederna. Tänk er själva, att behöva tala om för en vild och levnadsglad schäfervalp att han tyvärr inte får springa, leka och hoppa hur han vill. Han fick genomgå två operationer, gå på rehabilitering och smärtbehandling, men tyvärr så hjälpte det inte helt. För en tid sedan hamnade Åke än en gång i ett dåligt skov, och min bror tog det där beslutet. Det där enkla och fruktansvärt jobbiga beslutet. Så nu slipper både Emil och Åke ha ont, de får må bra och göra vad de vill där de nu befinner sig.
I denna stund är det bara två hundar hemma på gården, Hamlet och Dante. Peter och jag har länge diskuterat Dantes framtid, och nu i mars/april är det återigen dags att ta prover. Dante har under de senaste veckorna börjat dricka ännu mer, och även kissa mer. Han är fortfarande lika pigg (energisk) och levnadsglad, Blotta tanken på att vår lille glade Dutt ska behöva må dåligt får det att hugga i hjärtat. Vi har också insett att även Dante troligtvis kommer att få göra Emil och Åke sällskap under året som kommer. Beslutet bli inte mindre jobbigt bara för att man vet om att ens djur när som helst kan bli riktigt allvarligt sjuk, snarare tvärtom.
Det finns en dag som man önskar att man aldrig behövde uppleva. Samtidigt så är den enda dagen ett lågt pris att betala för den tid man har fått tillsammans...
Emil, Dante, Hamlet & Åke. Älskade fyrfotingar! Bild: Marika Landenmark
Bebiskläder...
Vi har inte köpt mycket alls än, då det fortfarande känns alldeles för tidigt. Men några klädesplagg har det faktiskt blivit, och vi har redan hunnit få ett par presenter till liten. Häromdagen lade vi fram allt på sängen för att se vad vi har, och kunde då konstatera att det inte var så svårt att se vilken favoritfärg vi har, och vad som är åtminstone ett av mina favoritmotiv. Grönt och grodor! Idag går vi in i vecka 16, och det är bara knappt fyra veckor kvar tills rutinultraljudet :)
Bebis
Anledningen till att det har ekat tomt här på bloggen ett bra tag, är en väldigt rolig sådan! Vi väntar en ny liten familjemedlem, fast en tvåbent den här gången! Nu går vi snart in i vecka 14, och har berättat för omgivningen, så då tänkte jag skriva det här med. Jag har inte mått särskilt bra alls, haft problem med både endometriossmärtor, njurstensanfall och de senaste dryga fem veckorna har jag kräkts flera gånger om dagen, och även på nätterna. Detta är också anledningen till att jag är med Peter nere i Västergötland, då jag inte riktigt är i form att ta hand om mig själv alla gånger. Vi hoppas verkligen att det vänder snart, så jag orkar vara mig själv igen och får njuta av den här tiden på riktigt!
Vår lilla bebis! <3
