lisa.lan

Peter och jag har funderat över om Hamlet ska få ett syskon eller inte, och i så fall när det skulle vara lämpligt att hinna med "bebisperioden". Det vill säga de oerhört viktiga första månaderna som ägnas åt att skapa en relation till valpen, lekfull grundträning, rumsrenhet och givetvis bara vara. Vi lär inte kunna lösa det när vi båda jobbar, utan det måste givetvis ske när vi är lite mer flexibla. Dessutom har ju Hamlet visat sig vara en riktig liten stjärna, där grundlydnaden helt klart verkar ha fastnat. Detta gör att vi faktiskt vågar tänka tanken på ett syskon lite tidigare än vad vi kanske hade tänkt från början. Till saken hör att jag har haft kontakt med Hamlets uppfödare, som meddelade att hon tänkt para Hamlets mamma så fort det är löpdags igen, vilket kan vara snart. Alltså ska Hamlet troligen bli storebror "på riktigt" inom en hyfsat snar framtid. Med tanke på temperament och gener, så lät det väldigt trevligt. Inte minst när vi blev lovade första tjing... Behöver jag säga att valpsjukan har slagit till med full kraft?

Minst sagt svåra att motstå!