Jag har en plan.
Ja, jag har en plan. Hur realistisk den är, det får framtiden utvisa, men jag har iaf en. Idag skulle jag äntligen ha varit på endometriosmottagningen, men tyvärr blev tiden flyttat då läkaren var hemma med sjukt barn. Den här hösten har minst sagt kantats av inställd och uppskjutna tider, vare sig det gällt officiella åtaganden eller bara roliga fritidssysselsättningar. Därför blev vi lite trötta idag, Peter och jag, när även denna högst efterlängtade tid blev uppskjuten.
Efter att ha ägnat dagen åt att vila, fortsätta tillfriskna från förkylningen och fundera kring livet i allmänhet, och nuvarande situation i synnerhet, så har jag nu kommit fram till en plan. Den behöver kanske finputsas lite, och kanske ovärderas allt eftersom, men jag ska iaf göra allt jag kan för att följa den. Nu låter det som om jag har gjort upp värsta avancerade planen för resten av livet, men riktigt så är det inte. Min plan är uppdelad i flera kortsiktiga steg, och det första ser ut så här:
- Steg 1: Från och med torsdag orka gå i skolan, och fullfölja de sista momenten som kräver närvaro i delkursen. Detta innebär att jag skulle slippa rester, troligen kunna ansöka om dispens och fälja den studieplan jag själv kommit fram till.
Eftersom de följande stegen i planen kräver att det första har fullgjorts, avvaktar jag med att skriva dem här. Lyckas jag med första steget, kanske det blir fler. Så länge blir det till att samla krafter inför torsdagens seminarium.
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Klart du kommer lyckas babe <3
fysiks närvarande kan man ju (nästan) alltid vara men behöver kanske inte alltid vara mentalt närvarande ;)
Trackback
