Drygt ett år kvar...
Just nu sitter jag och intalar mig själv att det faktiskt bara är drygt ett år kvar. Drygt ett år... Drygt ett år...
Anledningen är att vi bor i ett studentområde utan minsta ljudisolering. Och i studentområden pågår det med jämna mellanrum fester. Högljudda, basdunkande fester som pågår länge, ibland långt in på småtimmarna. Just idag är det ju imponerande nog lördag, men vilken veckodag det är har ingen som helst betydelse. Nej, det är bara att skruva upp volymen och bjuda in både frivilliga och (framför allt) ofrivilliga att skaka loss till diverse rytmer. För tillfället är det någon form av enerverande, bas-stinn dansmusik. Med fascinerande rytm, som iaf jag skulle finna svårt att dansa till.
Ikväll känner både jag och Peter oss gamla. Gamla för att vi båda är trötta, har huvudvärk och allt vi ville var att få krypa ner i sängen med varsin bra bok och somna förhållandevis tidigt. Så blir det inte. Vårt sovrum, ja hela lägenheten för den delen, sprudlar av huvudvärksbevarande, skränande dansmusik. Öronpropper finns för tillfället endast två stycken, så Peter har bestämt sig för att trotsa - 24 grader för att undersöka befintligheten av sådana på Ica Väst.
Det är inte bara vi som har något emot våra festande grannar. Hamlet är alldeles uppe i varv, blänger, mjuffar och undrar vad i hela friden det är som pågår. Är det apokalypsen, månne? Han verkar tro det iaf. Under tiden sitter jag här i soffan, kramar hans tass och fortsätter intala mig. Bara drygt ett år kvar.... Ett år...
Nu höjde de precis volymen ytterligare.
Anledningen är att vi bor i ett studentområde utan minsta ljudisolering. Och i studentområden pågår det med jämna mellanrum fester. Högljudda, basdunkande fester som pågår länge, ibland långt in på småtimmarna. Just idag är det ju imponerande nog lördag, men vilken veckodag det är har ingen som helst betydelse. Nej, det är bara att skruva upp volymen och bjuda in både frivilliga och (framför allt) ofrivilliga att skaka loss till diverse rytmer. För tillfället är det någon form av enerverande, bas-stinn dansmusik. Med fascinerande rytm, som iaf jag skulle finna svårt att dansa till.
Ikväll känner både jag och Peter oss gamla. Gamla för att vi båda är trötta, har huvudvärk och allt vi ville var att få krypa ner i sängen med varsin bra bok och somna förhållandevis tidigt. Så blir det inte. Vårt sovrum, ja hela lägenheten för den delen, sprudlar av huvudvärksbevarande, skränande dansmusik. Öronpropper finns för tillfället endast två stycken, så Peter har bestämt sig för att trotsa - 24 grader för att undersöka befintligheten av sådana på Ica Väst.
Det är inte bara vi som har något emot våra festande grannar. Hamlet är alldeles uppe i varv, blänger, mjuffar och undrar vad i hela friden det är som pågår. Är det apokalypsen, månne? Han verkar tro det iaf. Under tiden sitter jag här i soffan, kramar hans tass och fortsätter intala mig. Bara drygt ett år kvar.... Ett år...
Nu höjde de precis volymen ytterligare.
Kommentarer
Trackback
