lisa.lan

Det är knappt att jag vågar tänka det, än mindre skriva ner det. Idag är det riktigt kyligt ute, inte bara sommarkyligt, utan det går att ana en viss underton av höst i luften. Den där tonen som brukar dyka upp i mitten av augusti ungefär. Vanligtvis ger den ett sting av ångest över att den till synes eviga sommaren faktiskt har ett slut. I år så stör den mig inte så värst. Det hände så otroligt mycket, både nu i höst och överlag i våra liv, så jag ser mest fram emot att fortsätta framåt. Som Peter så ofta har sagt till mig de senaste månaderna: "Vi är på väg in i en brytningspunkt, Lisa." Och han har så rätt, vi är, om inte inne i så åtministone på väg in i en av de största brytningspunkterna i våra liv. Vi är snart färdigexaminerade båda två, vi ska snart börja jobba "på riktigt", leta jobb och nytt boende. Vi har just nu ingen som helst aning om var vi kommer att hamna. Vilket känns oerhört spännande, med en liten touch av läskighet. Mest spännande, då vi båda helt klart är redo för den här förändringen. Det är nu vi ska kliva ut i vuxenlivet, de senaste fem åren har vi bara tagit små, nätta steg åt rätt håll. Men snart, snart är vi där! Därför har jag verkligen ingenting emot en underton av höst i luften, trots att det bara är mitten av juli. Det innebär ju bara att vi rör oss framåt, mot det nya och okända som väntar oss!