Don't count me out just yet...
Som alltid när jag lyckas bli sjuk och missa en del i skolan, bli mer sjuk och missa lite till, blir jag lite låg. Jag känner mig isolerad hemma och börjar så smått klättra på väggarna. Förutom de trevliga njurstenarna och den ännu trevligare magsjukan som drabbade mig i början av vecka, har jag nu lyckats dra på mig en förkylning. Förhoppningsvis upptäcktes den i tid så jag hann börja med Echinagard, och det blir det kanske inte värre än lite snuva. Men allt sjukdomstrassel gör som sagt att jag blir lite låg. Jag tappar lusten att sitta ner och plugga, eftersom jag bara orkar korta stunder i taget. Vanligtvis intensivpluggar jag en till två timmar, tar sedan rast och fortsätter med ett till intensivpass. Nu får jag istället övertala mig själv att plugga iaf en liten stund. Eftersom jag har tenta på onsdag, vore det bra om jag kunde läsa lite till. Är egentligen inte särskilt orolig över om jag blir godkänd, för det tror jag att jag blir. Och i värsta fall får jag reda på vad jag behöver träna på till omtentan i början av maj. Men med tanke på att jag i början av terminen hade ambitionen att lyckas få ett VG på den här tentan, så har nivån sänkts ganska rejält. Bara pga envisa sjukdomar som suger energi från mig.
MEN, trots detta så tänker jag inte ge upp riktigt än. Jag har hela helgen, samt måndag och tisdag på mig innan tentan. Förhoppningsvis släpper snuvan, och då kan jag bli piggare och orka mer. Sedan har jag ju faktiskt en resa till Turkiet att se fram emot, det är bara 16 dagar kvar tills vi åker nu! Innan dess ska jag dessutom på arbetsintervju, och när jag kommer hem från Turkiet så ser det ut som att det kommer hända fler roligheter.
Så bara för att energisugande sjukdomar för tillfället har bosatt sig hos mig, så innebär det inte att jag är ute för räkning. Iaf inte än!
