Mycket japanskt och kulturkrock
En japansk medelålders kvinna och vad jag tolkade som hennes son satt framför mig på bussen på väg hem. Modern pratade konstant och ganska högljutt men lät positiv. Bussfärden tog ca 15 minuter, de gick av vid samma hållplats som mig, och hennes mun slutade aldrig prata under den tiden.
Jag kommer hem, hinner ta det lugnt några timmar och läsa i min bok som råkar handla om japaner, innan helvetet bryter lös utanför fönstret. Visar sig vara ovan nämnda mor som är minst sagt totalförbannad på sin son, men också en ung, tyst och försynt liten japanska. De står i en trekant sådär 20-30 meter ifrån varandra mitt på gatan utanför, och modern skäller konstant. Och har gjort så i en timme nu... Intressant studie i hur olika kulturer grälar?
Inte bara jag, utan även Hamlet reagerade på moderns ilskna och en smula skrämmande tonfall, Hamlet har legat och morrat på henne, givetvis i säkert förvar innanför fönstret. Och hade jag haft en aning om vad de (mamman) grälade om kanske jag hade vågat mig ner och be dem att förflytta sitt bråk till en mindre störande plats... Framför allt känner jag ett oerhört medlidande med den (i mina ögon) stackars flickan, för hon fick utstå en hel del ilskna miner, gester och påhopp från modern. Vilket hon gjorde med lätt nedböjt huvud, utan att ändra en min. Kände nästan för att erbjuda henne att fly upp hit för att undkomma att vara föremål för de onda blickarna.
Och ja, jag erkänner: jag blev väldigt nyfiken på deras konflikt! Särskilt eftersom det var så tydligt att modern var förbannad och upprörd på de båda andra. Så för stunden ångrar jag att jag aldrig lärt mig japanska...
Inte nog med att jag är omgiven av grälande japaner och läser en bok om japaner i U.S.A efter Andra Världskriget, imorgon blir det dessutom japanskt bad, mat och avslappning i form av Yasuragi Hasseludden.. :)
