lisa.lan

Idag är en riktig deppdag. Vilket känns väldigt taskigt, eftersom jag har varit mer smärtfri de senaste tre dagrna än åp flera månader. Kan ha något att göra med att jag inte tagit läskiga medicinen heller. Den är bland annat serotoninhöjande, och jag funderar på om min ovanligt extrema nedslagenhet kan bero på att nivåerna håller på att stabiliseras igen. Jag borde vara på bra humör, så gott som helt smärtfri, sommarvärme, mys och bus med Hamlet och Dante... Men idag känns allting åt helvete. Köket är ett bombnedslag, men jag orkar inte ta tag i det. Jag som vanligtvis gillar att ha det rent och fräscht.  Försöker verkligen att tänka positivt, men det är en del stress som spökar också. Plus att min hjärna plötsligt började tänka på ålder. 

Om jag ska vara lite positiv, så känner jag ändå att mitt huvud börjar bli klarare och mer fokuserat utan medicinen. Dessutom såg jag en blåvinge igår, första levande jag sett på flera år. Dessutom har passionsblomman i trädgården börjat slå ut, och sommarvärmen är ljuvlig. Om inte ens en månad har Peter ledigt i nästan tre veckor, så vi kan vara lediga tillsammans. Så det finns mycket att vara glad för och se fram emot.